anathema

n//əˈnæθəmə//

anatema, bannlysning, styggelse

  1. (ecclesiastical, historical) A ban or curse pronounced with religious solemnity by ecclesiastical authority, often accompanied by excommunication; something denounced as accursed. [from early 17th c.]

  2. (literary) An imprecation; a curse; a malediction.

Källor och myndigheter

För fördjupning, läs mer hos myndigheter och officiella källor:

Relaterade källor

För vidare läsning hänvisar vi till etablerade medier som: