clink

n//klɪŋk//

kling, klirr, klinga, klirra

  1. (onomatopoeia) The sound of metal on metal, or glass on glass.

  2. (ambitransitive) To make a clinking sound; to make a sound of metal on metal or glass on glass; to strike materials such as metal or glass against one another.

Källor och myndigheter

För fördjupning, läs mer hos myndigheter och officiella källor:

Relaterade källor

För vidare läsning hänvisar vi till etablerade medier som: