subordinate clause

n

bisats

  1. (grammar) A clause that cannot stand alone as a sentence but rather functions as either a noun, adjective, or adverb within a sentence, having been cued by any of various introductory words that subordinate it (complementize it).

Källor och myndigheter

För fördjupning, läs mer hos myndigheter och officiella källor:

Relaterade källor

För vidare läsning hänvisar vi till etablerade medier som: